NÄR LEKTE DU SENAST?

Idag tänker jag särskilt mycket på lek. Antagligen för att två barnbarn var här och lekte häromdagen. Inte för att föräldrarna behövde barnvakt, utan för att vi hade planerat in att träffas för att leka. Enligt Barnkonventionens artikel 31 har barn rätt till lek. Barnkonventionen skapades för att skydda barn och värna deras bästa i tider och situationer av utsatthet. 2020 blev den lag i Sverige och gäller oss alla som har ansvar för och makt över barn.

Många vuxna ser lek som något som skiljer barn och vuxna åt. Hur man ser på lek har att göra vad man menar med lek. Jag ser lek som ett tillstånd man har användning av hela livet och finner därför min definition av lek i Birgitta Knutsdotter Olofssons bok Den fria lekens pedagogik - teori och praktik i fantasileken (2017). Birgitta är professor emerita och var en av föreläsarna när jag utbildade mig till förskollärare. Hennes forskning och teori har därför präglat mig mycket, både som förälder, förskollärare och nu även som farmor. Hon utgår i sin bok ifrån en annan av de teoretiker som mitt perspektiv ofta är grundat i, den brittiske antropologen Gregory Bateson, när hon skriver att:

 Lek är alltså en mental inställning, ett förhållningssätt till verkligheten, där det som görs, sägs och tänks inte ska tolkas bokstavligt. Det är inte vad det ser ut att vara, det är lek och ska förklaras utifrån lekens intentioner och premisser. Denna mentala inställning meddelas omgivningen genom en metakommunikativ signal. Det signaleras lek med ögon, mimik, röstläge, sätt att bete sig. (s 14)

Det är lätt att tro att förmågan att leka kommer naturligt hos barnen. I viss mån stämmer det. När man föds in i en värld där man inte har en aning om vad något är utan ska försöka förstå det, då behöver man föreställa sig och pröva. Man kan kalla det att fantisera. Men ju mer intryck och variationer av intryck man får möjlighet att möta, desto mer stoff får man att använda till sitt fantiserande. Filosofen och pedagogen Lev Vygoskij (1896-1934) hävdade att vuxna därför har mer fantasi än barn, eftersom vi genom våra längre liv hunnit samla på oss mer stoff att använda i våra fantasier. De amerikanska psykiatrikerna David Rock och Daniel J Siegel har tagit fram en tallriksmodell för god mental hälsa där lek utgör en av delarna. För mig är leken just det Knutsdotter Olofsson skriver; när något inte är vad det ser ut att vara. Det kan vara alltifrån att se ett hjärta i ett moln, att fantisera om vart människor på tågstationen är på väg eller att titta väldigt nära på något i ett mikroskop och tycka att det liknar något helt annat än vad det är; bara för att nämna några exempel. 

Jag glömmer aldrig första gången jag gläntade på fantasins dörr tillsammans med mitt äldsta barnbarn. Han var omkring två och vi körde med småbilar på en träjärnväg. Han talade om för mig var och när jag skulle köra. Pedagogen i mig kunde till slut inte låta bli att utmana honom. "Jag måste tanka bilen först för bensinen är slut", sa jag. Därefter vek min bil av från vägen och körde fram till ett bordsben. Jag låtsades lyfta en slang som jag höll mot bilen och gjorde samtidigt ett ljud som skulle låta som en bensinpump. Barnbarnet tittade tyst på mig och jag på honom samtidigt som jag log lite lite grann. Därefter körde jag vidare. Nästa gång hans bil passerade bordsbenet visade det sig att även den behövde tankas...

Psykologen Margareta Öhman beskriver att vi människor föds med en beredskap att leka (2019). DÄR kan vi möta upp barnet och vidga deras värld; både genom att ge tid och rum för lek, men också genom att själv vara i "lektillståndet". Att vara beredd att följa barnets initiativ i leken men också villig att lägga till stoff som kan få leken att växa och leva längre. Det kostar ingenting och bidrar ju faktiskt till hälsa och välbefinnande även för oss själva. 

Önskar er alla fina lekstunder tillsammans med barnen i er närhet.

/Martina L